Golden retrieverklubbens uppfödarutbildning

Hej bloggen! Allt bra med er? Om jag nu har någon bloggläsare kvar där ute, förhoppningsvis någon enstaka. Eller? Förlåt för den otroligt hemska uppdateringen, men jag har helt enkelt inte haft någon lust. Har knappt varit inne på några hundhemsidor/bloggar heller…har inte riktigt orkat eller brytt mig heller. Missuppfatta mig inte nu, tycker det är jätteroligt att läsa om er alla och vad ni har för er.. Men just nu känns det rätt obetydligt för mig, det är nämligen mycket som händer i mitt liv nu och allt är upp och ner. Men ja, det är personliga skäl som jag inte tar upp här – men nu vet ni det iallafall! Jag lever!

Till något roligare! Som ni vet, ni som följt min blogg dvs, så skulle jag börja på Golden retriever klubbens uppfödarutbildning. Den har dragit igång nu! Det är Filip på kennel Dainty’s och Ingrid på kennel Glenriska som håller i utbildningen. Filip är så oerhört erfaren och har varit med länge inom ”golden branschen” så det är otroligt roligt att lyssna på någon med så otroligt mycket kunskap om vår ras. Iallafall, det är mycket intressant! Jag har ju gått på SKK:s uppfödarutbildning också men detta är helt annorlunda eftersom vi bara koncentrerar oss på just Golden retrievern.

Idag har jag varit och tränat med min kära lydnadsgrupp. Vi var rätt få ett tag men nu är vi jättemånga, känns mycket roligare då! Idag tränade vi i ca 1,5 timme. I vinter har det blivit ca 40 minuter eftersom det varit så jädrans kallt så känns skönt att kunna vara ute och träna nu utan att frysa ihjäl!! Nu ska jag avsluta detta inlägget och det gör jag med en liten bildbomb från idag. Kram på er alla där ute!

Något alldeles Extra!

 Puss!

Förresten, har två väldigt ovårdade hundar här hemma. Dem behöver både sig en trimning och ett bad! Hoppas jag kan fräscha upp dem inom de närmsta dagarna, funderar även på att raka Jakita. Det kan ju vara skönt för henne i sommar? Hon ska ändå inte på någon skönhetstävling, isåfall när hon fyllt åtta och då är pälsen redan tillbaka  förmodligen.

En bra start

Nu när allt julstök är över vill vi ha vår. Tror det är fler än jag och Extra som saknar dem där svalkande doppen. Bilden är tagen i somras. Obs det är självklart Copyright på alla bilder på min hemsida.

Idag var jag på klubben första gången, detta året! Jag skulle nämligen träna med lydnadsgruppen. Det var hur länge sen som helst som jag tränade, rättare sagt över två månader sedan. Det var över 2 månader sedan jag tävlade senast och det var innan det. Det var väldigt kallt ute. Efter ett långt uppehåll är jag nöjd med Extras insats, det enda jag ville var att hon tyckte det var kul och var motiverad och det var hon idag. Det märktes att hon tyckte det var toppen, så fort ett litet ord kröp ut ur min mun reagerade hon som en blixt och var snabbt vid min sida. I början körde vi en litet halvflummigt frittfölj, hon har tappat väldigt mycket i positionen. Både när vi går och i halterna. Hon sätter sig snett i halterna och i gående så går hon alldeles för långt fram, men det brydde jag mig inte om idag. Jag rättade henne i halterna (hon får såklart ingen belöning för snea sittande) men jag la ingen energi på det andra. När vi gjorde språng marsch tyckte hon det var superskoj och sprang jättefint bredvid mig samtidigt som hon var kvick på att sätta sig när jag stannade. Vi tränade även lite på apportering med extern belöning, det är väldigt knepigt nu i början eftersom hon tittade på skålen varje gång jag sa apport, så jag fick knuffa henne utåt lite och då kom hon med apporten. Det tar nog tid innan hon riktigt förstår vad det innebär men det blir spännande att se om det ger resultat. Jag har ju bara kört med externbelöning ett fåtal ggr, tillexempel bakom henne på fjärren och  inkallningen med ställande men inte med mer än så. Tänkte börja länka ihop flera moment sen. Vi körde rutan en gång och det gick långt över förväntan, LÅNGT menar jag då. Jag tänkte bara testa för skojs skull eftersom jag antog att hon inte fattade ett skit, men så var inte fallet. Jag fick ge ett dubbelkommando men efter det sprang hon in i rutan med dunderfart. Eftersom hon sprang så snabbt kommenderade jag henne lite för snabbt men hon hamnade ändå nästan mitt i rutan. Jag var så nöjd, jag underskattade henne faktiskt i detta moment. Jag tränade även lite på fjärren och vad ska man säga? Hon var jätteduktig. Hon kommer ihåg…trots allt Hopp sitt hopp var också fint, inte korrekt -men hon klarade det fint.

Det kändes faktiskt väldigt bra att bara träna idag, det var länge sen jag bara tränade utan något krav och det kändes faktiskt himla bra. Jag har ingen aning om när vi ska tävla igen. Men både jag och Extra uppskattade detta träningspass, det var huvudsaken. Det var så kul att se henne som idag igen, hon var nog ganska slutkörd i slutet på förra året. Vi behövde semester helt enkelt.

Här hemma har snön smällt bort och man kan se nästan hela gräsmattor nu, dock är det fortfarande väldigt kallt. Idag med träningsgruppen bestämde vi oss för att skjuta upp starten på träningen till den 17 februari. Det känns bra. Tror det kan vara bra för Extra att hon bara fick ”känna på det” lite idag och istället vänta ett par veckor till innan träningen drar igång på riktigt igen. En mjukstart liksom.

De första bilderna med den nya kameran

Jag har fotograferat med min nya kamera för första gången idag! Resultatet ser ni nedan, bilderna är tagna under dagens träningspass.

/Johanna

Allmänlydnadspasset

Idag har vi gått igenom allmänlydnadspasset med instruktörsutbildningen. Vi gjorde det med alla hundar till oss blivande instruktörer och Extra skötte sig galant. Inga problem här inte! Nu är det inte alls mycket kvar av utbildningen, bara ett fåstaka grejer kvar! På tisdag ska vi träffas igen för att redovisa om våra arbeten om olika bruksgrenar, jag ska redovisa om sök.

Efter utbildningen tränade jag och Sanna på klubben. Fjärren, platsen, läggande under gång är klockrent. Det fria följet har även blivit sååå mycket bättre än vad det var innan, tack vara klicker (rekommenderas starkt!) och det finns ingenting jag kan klaga på egentligen. Jo möjligtvis att Extra sätter sig så nära hopphindret när jag kommenderar hopp, så nära att hon nästan slår i när hon hoppar tillbaka (detta har hänt på tävling). Idag började jag köra med belöning mitt i rutan. Då skickar jag henne och låter henne ta det utan att jag kommenderar stå, förmodligen kommer det bli denna träningen i fortsättningen. Så är det bara att hoppas att det ger resultat. Återkommer när vi tränat mer på detta.

För övrigt så träffade jag mitt ekipage till projektarbetet (Nisse och Annelie) igår. Vi håller på att lära Nisse att stanna kvar, för att sedan lära honom inkallning och ingång. Det går framåt och Nisse är en härlig filur. Denna kväll har bestått mycket av att skriva arbeten. Jag har skrivit min träningsdagbok för Annelie och Nisse samtidigt som jag har skrivit mitt sök-arbete.

I fredags var vi hos veterinären med Extra och som jag visste har hon öroninflamation, så nu får hon örondroppar. Jakita håller dock på att slicka rent öronen på Extra hela tiden (vilket ökar infektionsrisken hela tiden) vilket är lite jobbigt då hon inte får det. Extra tycker givetvis detta är jätteskönt så hon låter mer än gärna Jakita slicka i dem……

Mina dagar är rätt fullspäckade och jag har sällan dagar där jag inte planerat något. Jag går även upp tidigt många helger så det tar på krafterna, imorgon har jag sovmorgon till 10.00 – skönt! I slutet på oktober ska jag hålla min första kurs, en valpkurs tillsammans med Sanna. Det ska bli jättekul och vi ser fram emot det jättemycket. Jag och Sanna började ju träna hund tillsammans när vi var 9 år och har hängt ihop sedan dess och tränar och tävlar tillsammans. Det är ett stort plus att ha en sån hundvän

Vårt mission

Träningen med lydnadsgruppen kändes mer eller mindre bra. Men så kommer vi till rutan. Vårt lilla mission. Idag när vi kommer till rutan var Extra tom i huvudet, fattade först ingenting alls och jag blev irriterad (vilket är förbjudet, jag vet). När jag skickade henne och hade godis bakom rutan sprang hon in i rutan och när jag skrek ”stanna!” sprang hon och tog godiset utan min tillåtelse. Det känns som att det väntar en hård veckas rutträning för oss, jag börjar få lite smått panik och idag kändes momentet alldeles hopplöst. Ingen kul känsla alls. Jag fick ett tips av Petra i min grupp att ha godiset mitt i rutan istället och bara skicka, låta henne ta godiset, gå dit och berömma, hämta henne och skicka igen. Kanske är det bästa i detta läget, kommer inte kunna ha godis bakom rutan (som jag alltid haft innan) när jag tränar själv nu eftersom hon tar det innan tillåtelse. Och när jag säger till henne, för att hon tar godiset blir farten till rutan genast mycket saktare. Någon som har någon i tips? Ett effektivt sådant söker jag

Annars då? Extra har fått öroninflamation igen så imorgonbitti är det dax för ett besök till Gylle smådjursklinik. Extra har en väldigt trång örongång i ena örat och innan sommaren hade hon också öroninflamation och tyckte inte riktigt örondroppen gjorde att det försvann helt så det kom tillbaka igen. Men nu har jag bett veterinären om en starkare kur denna gången.

Min kamera har, som ni vet, varit på lagning i ca två månader. Det visade sig att det skulle kosta över 2500:- att laga den och min kamera köpte jag ju för tre år sedan så den är inte värd mer än ca 2400:- (Nikon D60).  Både jag och pappa tyckte detta var helt onödiga pengar då den antagligen kommer gå sönder igen då den redan är så välanvänd och ”gammal”, så av min kära far fick jag en alldeles ny systemkamera. Tack pappa! Det blev uppföljaren till D60, alltså D3000. Eftersom jag var nöjd med D60n förrutom att jag ville kunna ta snabbare bilder så valde jag denna. Den tar 3 bilder per sekund vilket är alldeles utmärk när man ska ta action bilder med rörliga motiv. Sen har jag ju även ett annat objektiv som jag använde till min D60 så därför ville jag ha en Nikon igen så jag kunde använda objektivet på den, det är nämligen objektivet som är det viktiga när jag fotograferar hundarna. Min kamera skickades från en annan SIBA butik så de trodde att den skulle komma imorgon, längtar!!! Äntligen kommer jag kunna fotografera igen. Så räkna med massa nytagna bilder i bloggen inom en snar framtid.

Uppfödarutbildning

Idag har jag varit i sydskånska kennelklubbens lokal i Arlöv. Har varit där många gånger tidigare, bl.a. när jag tävlade junior handling för ett par år sedan och en gång i början av året. Idag var det dax för uppfödarutbildningen igen, efter många månaders mellanrum. Idag stod valpning på schemat och jag antecknade hela 4 sidor medan uppfödarkomiteén pratade. Man tror nog inte att det är så mycket jobb med en valpning som det verkligen är, hur många komplikationer som kan uppstå och vilka beslut man måste ta. Det är mycket jobb, men jädrar vilken häftig känsla det måste vara att få sin helt egna kull på sin tik. Det snackades också om att om man fick för många valpar (det är t.ex. inte ovanligt att en grand danios får 16-18 valpar) så skulle man plocka ut de ”sämsta” valparna och avliva. T.ex. ta bort (avliva) 8 valpar av 18 stycken. Mycket för avelns skull, tikens men även för dig som uppfödare eftersom det kan vara väldigt svårt att hitta hem till alla. I mina ögon lät detta väldigt groteskt, jag förstod helt klart deras resonemang men att ta livet av friska valpar som man själv satt till världen…det hade jag nog aldrig kunnat göra. Usch fy, dessa underbara små liv. Någon sa även att om man inte klarade av detta så skulle man inte bli uppfödare….Hm, aldrig skulle jag kunna åka in till veterinären för att avliva helt friska valpar heller. Det finns inte i min värld. Hur som haver, så höll uppfödarutbildningen på i ca 3 timmar idag. Mycket lärorikt och intressant må jag säga! Idag när jag kom dit så trodde jag att det inte skulle finnas någon där som jag kände, men på parkeringsplatsen utanför lokalen stod Carina och Håkan (från min lydnadsgrupp). Dom blir man inte av med i första taget, haha

Igår var det instruktörsutbildning på klubben igen och vi skulle ha vårt ekipage och vara instruktör för som vi tränade med för två veckor sedan. Mitt ekipage var ju en ung tjej med hennes chokladbruna labbe kille och hennes pojkvän som tittade på. Idag hade vi i uppdrag på utbildningen att berätta och börja lära in ettans (lydnad) apportering. För två veckor sen hann vi gå igenom alla moment i klass 1 och jag gav dem många olika tips på hur dem kunde träna, idag när jag träffade dem tappade jag nästan hakan. Åh, vilken underbar kursare! Man såg ju direkt att dem hade tränat väldigt flitigt på det jag hjälpt dem med -och gud vilken förrändring! Det var så himla kul att se hur mycket det hade hänt på dem två veckorna….Det är ju sånna kursare man vill ha! Kursare som vill och engagerar sig. Vad chockad och glad jag blev över att se dem.

Känner att det är rätt mycket utbildning hit och utbildning dit i bloggen. Men mycket av min vardag består just nu utav det. Som denna veckan så har jag två utbildningar, tre dagar plus lydnadsträning på det. Så det blir en hel del, mina dagar går i ett. Jag har även köpt ett halvårs gymkort på energicenter här i Vellinge så ska börja gymma (tro det eller ej). Mina kompisar, deras föräldrar och andra vuxna tror inte sina öron när de hör att jag ska börja gymma. Haha, men jag klandrar dem inte. Jag är långt ifrån en träningsfantast men känner att jag likabra kan börja nu när jag har en kompis som jag vet kommer dra med mig till gymmet om jag funderar på att skita i det. Har iallafall fått ett personligt träningsschema nu så from imorgon så är det gym och olika pass som gäller för mig ett halvår framöver. Wish me luck, säger jag.

Igår tränade jag även lite lydnad. Kändes jättebra, fortfarande så sätter sig Extra väldigt nära hindret på hopp sitt hopp. Och rutan var väldigt krånlig igår. Tänkte köra med belöning nu hela tiden ute vid rutan, har inte råd med att det börjar krångla -jag menar, vi ska ju snart tävla! Annars finns det inte så mycket att klaga på, fjärren var klockren.